Okategoriserade · politik · Samhällsfrågor

Det finns tre alternativ. Vilket väljer du?

do not enter.jpg

Det finns alltid tre alternativ i alla situationer vi befinner oss inför eller i:

1/ Att gilla läget (acceptera som det är).

2/ Om vi inte kan/vill acceptera situationen som den är måste vi arbeta för att förändra situationen.

3/ Om vi inte kan vare sig gilla läget eller förändra situationen måste vi avsluta den.

Jag tror många känner igen situationen från en arbetsplats:

★ Vi kommer till jobbet i tid varje dag.

★ Vi utför vårt jobb väl.

★ Vi har kollegor som inte vare sig kommer i tid eller utför sina arbetsuppifter väl, vilket innebär att vi måste arbeta hårdare för att täcka upp deras slöjobb, men vi har samma lön.

★ Vi upplever vår situation som orättvis, vi kanske t.o.m. vantrivs på grund av det.

Om vi inte kan gilla läget försöker vi förändra det, till att börja med genom att tala med kollegorna som underpresterar, om inte det hjälper går vi in till chefen och informerar om situationen och ber om förändring. I bästa fall tar chefen tag i matchen och ser till att alla har läget klart för sig och både kommer i tid till jobbet samt gör vad de ska under arbetstiden. I sämsta fall mesar chefen och kör med “det blir kanske bättre snart” och “de är så unga, de lär sig kanske snart” eller liknande dravel. I värsta fall favoriserar chefen de som inte gör sitt jobb.

I sådana fall återstår bara att gilla läget och bli mer förbannad för var dag som går, eller sluta på jobbet.

I vårt samhälle fungerar det på samma sätt:

★ Vi arbetar och betalar skatt för att ha en gemensam offentlig sektor och välfärd.

★ Vi ser allt fler som kommer till vårt samhälle, men som vare sig arbetar eller tillför vår offentliga sektor eller välfärd något positivt.

★ De välfärdssystem vi och våra förfäder byggt upp ger oss samma eller relativt sett LÄGRE ersättning än de som kommer hit trots att de inte bidragit eller bidrar till välfärdssystemen. I en del fall ratas vi på arbetsmarknaden för att de hitkommande får jobb genom kraftiga subventioner som ges till företag som “anställer” dem, de skattepengar som var avsedda att ge oss välfärd används till subventionerna istället.

★ I värsta fall favoriserar makten de som inte bidrar till vår välfärd (bl.a. genom subventionerade låtsasjobb vars syssla i praktiken inte efterfrågas av kunderna/medborgarna).

★ Vi upplever vår situation som orättvis, vi kanske t.o.m. vantrivs på grund av det.

I Sverige ser vi allt oftare hur människor uttnyttjar makten och våra flata myndigheter, de kommer hit och kräver var de ska bo, hur de ska bemötas och t.o.m. i vissa fall att vi ska ändra vår samhällskultur efter deras.

Precis som på en arbetsplats börjar irritationen stiga över den behandling de som jobbar och sliter utsätts för.

Nu har det återigen uppstått en situation då “flyktingar” vägrat kliva av den av oss bekostade bussen vid den av oss bekostade fina förläggningen för att “flyktingarna” inte tycker det är bra nog. Irritationen stiger hos allt fler, Elisabeth Höglund skrev i sin blogg:

“Den unge mannen, Abdullah, 25, hade efter att ha varit på flykt från kriget i Syrien i ett års tid, äntligen kommit till Sverige, som han sett fram emot så länge. Men när bussen med de 35 flyktingar som han transporterats tillsammans med anlände till den semesterby i idylliska Lima, där flyktingarna skulle få ett tillfälligt asylboende, vägrade unge Abdullah att stiga ur bussen. Han ville inte bo i Lima. -”Det inhumant att forsla oss hit, sade han”.

Uppriktigt talat:

★ vilka förutom de mest korkade människor vi har i landet (miljöpartister) och vänsterpatrasket tror på att

★ de som bott ett år i Turkiet och som

★ gnäller på att få gratis mat på ett gratis boende i en svensk stugby (som bl.a. en del ensamstående mammor med barn gärna fått en av skattebetalare bekostad semestervecka i)

★ har flytt från ett inbördeskrig 4.000 kilometer härifrån och rest hit utan en tanke på att försörjas av oss?

Jag har full förståelse för att irritationen växer.

Mina goda råd till Abdullah och de som i likhet med honom inte är nöjda med det av oss skattebetalare bekostade boendet och uppehället blir sålunda att välja bland alternativen:

1/ Gilla läget. Vi skattebetalare försörjer dig faktiskt, Abdullah, jag tror att många anser du och andra hitkommande ska visa tacksamhet istället för att gnälla.

2/ Om du inte gillar läget: flytta till annan ort. För att kunna göra det, Abdullah, måste du:

★ lära dig svenska fort som attan

★ skaffa ett RIKTIGT jobb (inte en skattesubventionerad låtsasverksamhet)

★ skaffa boende

★ betala skatt

3/ Om du inte vare sig vill bo i idylliska Lima på vår bekostnad, eller sätta fart och arbeta för att förändra din situation: flytta från Sverige. Vi har inte bett dig komma hit och gnälla.

Mer sannolikt är att Abdullah kommer få flytta till en ort där han anser sig trivas, och naturligtvis är det på våra skattepengar Abdullah kommer leva.

Jag har full förståelse för att svenska fokets irritation växer.

Ett antal rakryggade och kända personer i Sverige har börjat säga som det är, inte bara Elisabeth Höglund.

Bl.a. har Richard Herrey och Christer Sandelin tagit bladet från munnen (dessvärre utsätts de för massivt näthat av det diktatoriska vänster/miljöpartistpatrasket med Malena Ernamn och Henrik Schyffert i spetsen), men även Stefan Sauk och Bert-Åke Varg säger vad jag är övertygad om majoriteten av svenska folket tycker. Bert-Åke Varg skrev igår på sin Facebook-sida:

“Har just sett på TV. Otroligt. Återigen kommer det folk som flyr hit
och det första som händer är att dom vägrar bo där dom blir anvisade. Nå’n måste väl snart sätta ner foten och tala om att passar det inte så får dom väl åka härifrån. Tacksamhet verkar inte finnas i deras sinne”.

Hur länge kommer det svenska folket acceptera bördan som de rödgröna stollarna lägger på våra axlar?

Ett av många exempel på bördan är från Göteborg, Jörgen Fogelklou skrev igår:

”Har just varit på presskonferens ang flyktingströmmen till Gbg. Och hur staden ska ta hand om dessa. Det kommer just nu 150 ensamkommande om dagen. Det är över 50 000 om året. 1000-1500 personer ska anställas till detta. Om vi bara tittar på statens ersättningar för dessa ofta unga vuxna är de 1900:- per dygn. Detta ska bekosta boende, logi, skola, vård och omsorg. Det täcker inte upp dessa kostnader idag! Nu säger stadens företrädare att dessa 1000-1500 nya medarbetare även ska täckas in av statens ersättning på 1900:-

150*365*1900 = 104 025 000

Det är enbart den kostnaden staten (vi skattebetalare) har för ensamkommande till Göteborg…. Och staden ser inget slut på antalet ensamkommande, snarare tvärtom”.

Regeringen har suttit vid makten i ett år, och de har under den tiden orsakat MER skada än vad den misslyckade regeringen Reinfeldt gjorde under 8 år (med miljöpartiet som stödhjul de sista fyra åren då förfallet accelererade)!

Det finns tre alternativ i situationen vi befinner oss i:

1/ Att gilla läget med en stolliga och destruktiva politik de rödgröna för (resultatet är som vi redan ser katastrof).

2/ Om vi inte kan/vill acceptera situationen som den är måste vi arbeta för att förändra situationen. Skriv på protestlistor och deltag i demonstrationer (här nedan finns två länkar till möjligheter att vara med och förändra katastrofpolitiken), TAG möjligheterna nu!

3/ Om vi inte kan vare sig gilla läget eller kan förändra situationen måste vi avsluta den (vilket fredligt sett innebär att flytta från Sverige, vilket inte alla har möjlighet att göra).

En av mina goda vänner flög till London idag, han har bestämt sig: han sålde bostad, bil och sin andel i företaget, idag flyttar han från Sverige. Tänk till en stund: vilket alternativ är det mest realistiska för dig. Vilket väljer du?

Välj inte fel väg nu.

Annonser