Okategoriserade

Visst cyklar ni hellre i frihet på en Crescent än tvingas rida en kamel?

Idag har vi sommartiden inställd i Sveriges ur.
 
Om vi kunde ställa in ett antal av stollerierna som vår riksdag och deras myndighetsvalpar håller på med skulle Sverige snart bli ett bra land att leva i igen. En av dem som verkar vilja dra tiden bakåt är rikspolischef Dan Eliasson.
 
Där synes tiden ständigt vara ur led och det verkar vara svårruckat i det verk som finns högst upp på Eliasson.

 

 
I sommartiden har Eliasson vaknat upp ur vinteridet, nu vet han vad klockn är slagen: han ska anställa fler poliser än han får trots att han inte har pengar till det. Ur artikeln (1):
 
“Personalbristen inom polisen är så akut att rikspolischefen Dan Eliasson givit klartecken till polisdistrikten att anställa personal, trots att det inte finns pengar till det. – “Jag har föregripit riksdagsbeslut redan och bett regionerna att anställa fler personer fast de inte har pengar till det nu. Jag tror och hoppas att riksdag och regering inser allvaret i situationen och skjuter till pengar i efterhand”.
 
Eliasson kanske ska spela på Eurojackpot, våra skattepengar går ju som bekant till de verksamheter som tar IN dem som de svenska poliserna behöver UT för att ha lite extra koll på.
 
 
 
Det är i huvudsak civilanställda som ska anställas säger Eliasson, de ska hjälpa till med utredningsverksamhet och gränskontroller. Det är kanske tryggast för polismyndigheten att polismän arbetar på kontor, när de gör sitt jobb på fältet utsätts de för stigmatisering, hädelse och smutskastning av svensk media. Om de INTE gör sitt jobb på fältet utsätts de också för stigmatisering, hädelse förföljelse och smutskastning av svensk media.
 
Så har det varit under många års tid, vi bör fundera på vilken sida medias representanter stå på: det lagliga folkets sida eller de andras. Expressen är ett exempel:
 
★ de har använt kriminella vänsteraktivister som samarbetspartners (Reserachgruppen),
 
★ hängt ut folk som de kriminella snokat upp i olika kommentarsfält och som de diffust anser vara “högerextremister” ,
 
★ utan källkontroll publicerat en “debattartikel” (den ser mer ut att vara en berusad vänsterextremists politiska pamflett) som innehöll lögner och förtal om demonstrerande människor. Mona Sahlin påstås stå som författare till artikeln, hon har bevisligen satt sitt namn under den.
 
Frågan är vilka kopplingar som finns mellan Researchgruppen, Mona Sahlin, Expressen, och den vänsterextrema organisationen Expo, där Sahlin varit styrelsemedlem. Jag har redogjort för en del av det i en krönika (2).
 
Vems ärenden springer Sahlin egentligen?
 
 
 
Mona Sahlin verkar vara blind för det största hot mot Sverige vi har: våldsbejakande islam. På myndighetens hemsida står att SÄPO bedömer det vara så, men Sahlin kanske inte läser så mycket på sin egen myndighets sida. Sahlin kanske inte läser så mycket alls, Sahlin verka hitta på vad hon anser vara sanning.
 
★ Hon talar om en norsk ensam galning då islams anhängare utför terrordåd,
 
★ använder diffusa högerextremisters utförda mord genom tiderna som argument då hon argumenterar om något hon uppenbart inte begriper eller vill förstå,
 
★ och jagar äldre kvinnor som demonstrerar på Norrmalmstorg.
 
Sådana myndighetspersoner är direkt farliga för en demokrati.
 
 
 
Hur regeringen Reinfeldt tänkte eller vad som verkligen låg bakom då de utsåg den inkompetente och lögnaktiga Sahlin lär vi inte få veta, folkpartisten Birgitta Ohlsson uttalade att det var det viktigaste hon gjort. Ohlssons kollega Jenny Sonesson, (tidigare politisk sakkunning i regeringskansliet för våldsbejakande extremism), har en helt annan uppfattning om svamlande Sahlin, ur artikeln (3):
 
“Mona Sahlin, möter hård kritik efter en debattartikel i Dagens Samhälle som handlar om terrorism och näthat. “Sverige behöver en ny samordnare mot våldsbejakande extremism”, skriver den liberala debattören Jenny Sonesson på Facebook”.
 
I december skrev hon i en artikel:
 
“Jag delar emellertid debattören Sakine Madons uppfattning att Mona Sahlin inte är rätt person i detta skapa läge att leda det förebyggande arbetet mot just våldsbejakande islamism. Mona Sahlin var länge naiv när det gäller hedersrelaterat våld. Tyvärr uppvisar hon drag av liknande undfallenhet när det gäller våldsbejakande islamism”.
 
Att kalla Sahlin för naiv är snällt. Om naiv vore synonym för okunnig, fifflande, lögnaktig och arrogant skulle jag hålla med Jenny Sonesson: Mona Sahlin är MYCKET naiv.
 
 
 
Allt fler har insett att Sahlin är “naiv”, på olika sätt får Sahlin alltmer berättigad kritik. Den socialdemokratiske debattören Johan Westerholm skrev (4):
 
“Mot hennes utsago står även det faktum att flertalet av såväl regeringens som hennes samarbetspartners och dialogpartners haft märkligt nära kopplignar till såväl moskén i Örebro som är överrepresenterat i produktionen av IS / DAESH-anhängare i statistiken samt även andra organisationer som står Muslimska Brödraskapet eller Dawa-rörelsen nära.”
 
Marcus Birro skrev träffsäkert (5):
 
“Men nu, kära Mona, har du hamnat alldeles galet… Det har pågått i två år nu, detta med att vara ” nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”… Bara den titeln är ett hån mot alla de människor som bränts i burar, våldtagits, kidnappats, förföljts, mördats, fördrivits och fått sina liv förstörda av militanta islamister. Jag såg dig i SVT Opinion i torsdags och det var bland det sorgligaste jag sett i hela mitt liv.
Det var som att se Barcelona möta Halmia när halva Halmia är bakfulla. Du var Halmia.
Verkligheten tar ingen hänsyn till det politiskt korrekta, Mona”.
 
 
 
Det politiskt korrekta har inte tagit hänsyn till verkligheten, därför har vi så stora problem i Sverige att det kommer ta generationer att åtgärda dem (om de ens kan åtgärdas). Vad vi vet är att verkligheten finns där ute, även islams brutala verklighet vilket allt fler börjar inse. Helene Bergman skrev (6):
 
“I skuggan av terrorbombningarna, nu senast i Bryssel, äger den islamistiska kvinnoförtryckande missionen rum, inte minst i Sverige. Medan kraven på ökad säkerhet höjs, tappra ord om att inte låta rädslan segra uttalas från politikerna, smygs kvinnoförtrycket i Guds namn in i landet”.
 
Ann Heberlein skrev (7):
 
“Vi måste tala om islam. Om vi ska kunna bekämpa jihadismen, det islamistiskt motiverade våldet, måste vi förstå dess världsbild”.
 
Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremismen förstår inte islam världsbild, efter varje islamistiskt terrordåd och massmord väser hon istället “Breivik”.
 
 
 
Förra året mailade jag Mona Sahlins politiske chef, demokratiminister Alice Bah Kuhnke, och frågade NÄR vi ska få lära oss om islam vilket hon har sagt ska ske. Svaret blev i korthet: “Ur ett genusperspekti ska vi informera om islamofobi”.
 
Vem jag än talar med vill de inte tala om islam då vi talar om islam. Blicken, händerna och läpparna börjar fladdra som på en kommunist med vodkaabstinens, och det är samma sorts abstinenssvammel som kommer ur deras munnar: “Breivik”. “Genusperspektiv”. “Gamla testamentet”. Korsriddare”.
 
15 juni går Sahlins förordnande ut, då kan vi börja rädda Sverige på allvar. Om Eliasson, Alice Bah Kuhnke och diverse andra stollar försvinner ut åt vänster (vart annars) har vi större chans att återgå till en form av demokrati som fungerade innan Sverige började rasa.
 
 
 
Det är inte bara klockan vi ska vrida tillbaka, vi måste vrida vår samhällskultur, demokrati, välfärd och kunskapsnivå tillbaka till det läge då de fungerade. Om vi inte gör det riskerar vi att (likt Iran) vridas tillbaka till medeltiden.
 
Ärligt talat, visst cyklar ni hellre i frihet på en Crescent än tvingas rida en kamel?
 

 

 
 
 
1/
 
2/
 
3/
 
4/
 
5/
 
6/
 
7/
Annonser