Okategoriserade

Svensk politik är fylld av garderobers lik.

spöken
En del svenska politiker, tjänstemän och mediaanställda verkar lida av ett antal störningar.
 
Eller rättare sagt, det är vi medborgare som lider av de störningar en del av svenska politiker, tjänstemän och mediaanställda verkar ha. Om de utreddes skulle diagnosen förmodligen bli: mytomaniska personer med antisocial personlighetsstörning kryddat med storhetsvansinne.
 
Vi kan sammanfatta det med vältaliga bedragare som struntar i andra.
 
 
 
Det kan finnas en annan förklaring till varför en del av dem fullkomligt och uppenbart struntar i:
 
★ att följa lagar och oskrivna regler,
 
★ ta ansvar för sina egna handlingar,
 
★ smita undan då de ska ta ansvar för stolligheter och bedrägeri,
 
★ gnälla då de blir påkomna med och ställs till svars för att ha begått grova fel eller brott.
 
De är självplågare. Hur ska man annars förklara deras ständiga övertramp som de måste veta de kan bli påkomna med.

 

 
Redan 1966 skrev den amerikanske författaren Dan Greenburg boken “How to make yourself miserable”, en humoristisk handbok i hur man gör sitt liv besvärligt. Magnus Härenstam översatte den och gav ut den med titeln “Hur man blir en fullkomlig deppare”. Om jag minns rätt var ett av tipsen att dagen innan en bokad flygresa:
 
★ köra bilen tills bensinen nästan är slut,
 
★ avresedagen stiga upp sent för att packa väskorna som man lät bli att packa dagen innan,
 
★ sätta sig i bilen och medan man kör för att hinna till incheckningen i tid oroa sig för att bensinen tar slut.
 
En del av våra politiker, tjänstemän och mediaanställda måste, om de fungerar normalt, ha en gnagande känsla av att de åker dit förr eller senare när de begår brott eller annat rackartyg. Bensinen kommer ta slut innan de är framme.
 
 
 
Se bara på socialdemokraternas snedseglare Mona Sahlin,
 
★ som ständigt varit ur kurs,
 
★ som gått på grund ett antal gånger men
 
★ som inte kan låta bli att köra på samma grund igen.
 
Hon måste vetat att allt kommer fram så småningom, men i Sahlins värld kanske skandaler inte är en skandal. Är det så illa att det finns fler och större lik och spöken i Sahlins garderob?
 
 
 
Den senaste Sahlinskandalen visar att det spökar rejält inom maktens och medias garderober och korridorer:
 
★ en f.d. livvakt som fått 43.000:- i månadslön för att göra ingenting, han var knappt på jobbet och kallades “spöket” av kollegorna,
 
★ en släkting till “spöket” som anställdes av Sahlin utan att ha en uppgift,
 
★ en dyr parkeringsplats till “spöket” där hans dyra sportbil skulle parkeras,
 
★ det falska löneintyget till “spöket”,
 
★ intyget skrevs för att”spöket” skulle kunna köpa en dyr bostadsrätt som Sahlin kollade tillsammans med spöket fast hon inte kollade den tillsammans med spöket,
 
Men så länge det är rätt åsiktsspöke i åsiktskorridoren är det ingen som är rädd för spöket. Det ska vara rätt sorts dåraktiga spöken som vandrar i åsikstkorri-dåren.
 
 
 
En liten intressant detalj är att kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke är den som anställde Sahlins husspöke, ur artikeln:
 
“Sahlins före detta livvakt anställdes den 2 februari 2015 i rollen som biträdande sekreterare av demokratiminister Alice Bah Kuhnke, chef för Kulturdepartementet. Lönen som står angiven i antällningsbeslutet ligger på en betydligt högre nivå än andra assistenttjänster vid regeringskansliet”.
 
Det spökar rejält i Kulturdepartementets åsiktskorridorer.
 
 
 
Jag hade en mailkorrespondens med Kulturdepartementet gällande Sahlins lögner tidigare i år. Kulturdepartementet ville inte svara på mina frågor. De ville inte tala med mig i telefon. Kulturdepartementet svarade att de inte har med tjänstemäns göranden att göra.
 
Minister Alice Bah Kuhnke var den som enligt SVT-nyheter anställde spöket. Det var kanske Bah Kuhnkes spökskrivare som skrev avtalet med Sahlins spöke.
 
Hur många fler lik finns i departementens garderober? Det spökar rejält i svensk politik numera.