21 juni ska riksdagen rösta om den hittills oansvariga invandringspolitiken ska börja återgå till sunt förnuftig politik.
Därför sjunger gullefjunsfolket sin visa om och om igen: det är synd om dom.
”Dom” är alla de som vill resa tusentals kilometer till Sverige för att bo och leva på våra skattepengar.
Så länge de bor långt från gullefjunsfolket sjunger gullefjunsfolket gullefjunsvisan.
Det ger inga pluspoäng i de ”goda gullefjunsfolkets” skara att bry sig om alla de som det verkligen är synd om på riktigt, de miljontals som är kvar utan hjälp. Gullefjunsfolket har generellt några saker gemensamt:
★ Någon annan ska fixa det.
★ De är rika, försörjs av någon annan eller vill göra karriär inom musik eller media.
★ Bor långt från Rinkeby, Rosengård och Bergsjön.
★ De är miljöpartister eller kommunister.
★ De har ingen vetskap om hur vår offentliga sektor finansieras eller vilka som står för de fioler gullefjunsfolket ger bort.
Den dagen gullefjunsfolket själva drabbas blir det annat ljud i skällan än visan om gullefjun.
Allt i vår offentliga sektor (försvar, polis- och rättsmyndigheter, skolor, infrastruktur, vård och omsorg) betalas med våra skattepengar.
Inom alla de områdena dras verksamheten ned trots att vi betalar lika mycket i skatt som tidigare.
Vart tar pengarna vägen?
Ett exempel: sedan år 2000 har var fjärde åldringsvårdplats tagits bort, och kommunerna har synbart inget intresse av att anställa personal till de platser som är kvar.
Förra året fick landets kommuner en miljard kronor extra av våra skattepengar för att anställa fler personer i äldreomsorgen, men kommunerna har inte använt alla pengarna. De oanvända pengarna skulle ha gett 900 tjänster, tjänster som uppenbarligen behövs, ur artikeln:
–”Det är väldigt eftersatt. En tredjedel av våra medlemmar som arbetar på särskilt boende säger att det är risk för de äldre varje vecka på grund av att det är för låg bemanning”.
Konstigt, de som gullefjunsfolket säger ska berika vår åldringsvård verkar inte veta att de ska arbeta inom vården. Eller är det en beslöjad kulturkrock igen?
Arbetslösheten är enorm, vårdpersonal går på knäna, kommunerna får extratilldelning av våra skattepengar, ändå saknas personal inom åldringsvården.
Gullefjunsfolket bekymrar sig inte, de har fullt upp med att vara ”goda” på världens nödställdas, vår och våra sjukas och åldringars bekostnad.
Så länge statistiken visar att många från MENA-området väljer att resa tusentals kilometer till Sverige för att försörjas med våra skattepengar är gullefjunsfolket nöjda.
Gullefjunsfolket verkar ha ett sjukligt bekräftelsebehov.
I januari år skrev en av gullefjunsfolket:
”Jag antar att det är viktigare att vi har kvar vår extremt generösa välfärd. Jag antar att det är viktigare att vi slipper se bruna människor i våra småstäder. Jag antar att vår bekvämlighet är viktigare än människoliv”.
Jag antar att den gullefjunsmänniskan inte har några ”ensamkommande barn” boende hos sig.
Gullefjunsmänniskan skrev i sin godhet:
”Jag antar att vi helt enkelt värderar oss själva högre än de människor som flyr hit. Det finns ett ord för den sortens tänk”.
Jag är övertygad om att stora delar av svenska folket värderar en invandrad våldtäktsman, mördare eller terrorist på ett annat sätt än en åldring som byggt vår välfärd.
Vem vill man låta bo under sitt eget tak?
★ Regeringen tar från det utlandsbistånd vi skattebetalare står för.
★ Regeringen använder de pengar som kan vara skillnad mellan liv och död för de miljoner flyktingar i världen till att försörja en relativt liten del i Sverige, en del har inte ens asylskäl att vistas här.
★ Tiotusentals barn svälter ihjäl dagligen någonstans i världen för att de inte får hjälp, 16.000 av dem når inte ens fem års ålder!
Gullefjunsfolket flosklar som godhetsknarkare oftast gör då de skriver att våra alternativ står mellan att döda människor eller att inte döda människor.
Tänk på det nästa gång gullefjunsfolkets gullefjunsvisa vrålas in i våra öron (lyssna via länken hur det låter).
Det är faktiskt gullefjunsfolket som valt att döma de som dör i fjärran land till döden.
Jag antar att gullefjunsfolket helt enkelt värderar sig själv högre än de människor som i Afrika eller Mellanöstern inte får den hjälp vi borde ge dem.
Det finns ett ord för den sortens tänk.
Indelning.
Det var så det började i Tyskland under trettiotalet.
mickecarlssonsblog om nutidens dårskap 