politik · Samhällsfrågor

Hur man är en glad pensionär. 

Den svenska resursfördelningen har nått kommunistiska höjder.

Svenska pensionärer tvingas bo i containrar medan så kallade flyktingar får bo på hotell eller i modulhus.

För blivande pensionärer är framtiden mörk och kall, de får bo i containrar och stall.

 

Modulhus verkar vara ett nytt påfund i Sverige, under alla de år det talats om bostadsbrist har det bara åstadkommits prat i kvadrat tills nu. 

När det började komma in flyktingar från länder 4.000 kilometer härifrån förlades de först på hotell, sedan  kursgårdar och vandrarhem och till slut var tält alternativ som föreslogs.

När bostadsbristen nådde de som inte ens bodde här började kreativa idéer spira, snabbuppförda och dyra modulhus blev lösningen som politiker ville fira.

 

Kanske misstog makten och myndigheter de som i allt stridare ström kom för turister eftersom makten och myndigheter först förlade de hitkomna på hotell.

Det blev ett dyrt misstag, för turisterna hade inga pengar att betala notan med.

Det blev vi skattebetalare som fick stå för notan.

 

Turistflyktingarna sprang inte ens från notan, de började springa efter flickor som fick fly istället. 

Det blev en dyr historia, rikspolischefen fick beställa massa ”tafsa inte”-armband.

Vi som var tvungna att betala hotellrummen fick betala armbanden med.

 

De okontanta turisterna från Mellanöstern och delar av afrika var hungriga och måste få mat varje dag.

Ibland var de inte nöjda med maten, då hotades personal, krossades matsalar eller kastades mat.

Det blev en dyr nota som vi skattebetalare fick stå för igen.

 

Med tiden har allt mer av vår välfärd och trygghet minskats för att hitkommande ska bo och äta på vår bekostnad. 

De som deltagit i uppbyggnaden av Sveriges välfärd verkar inte värderas lika högt som de hitkommande, pensionärerna sätts numera i kalla containrar.

Att gilla alla lika är inte giltigt för alla längre.

 

Det blir som gruppen ”Living in a box” sjöng i låten ”Living in a box”: våra pensionärer är Living in a cargobox.

Socialismens devis  ”ge efter förmåga, få efter behov” är fin. Särskilt om man är svensk pensionär.

Annonser