Moderaterna · Okategoriserade · politik · Samhällsfrågor

Bildts bild av Sverige är skönmålad.

statistik.jpg
Den inrikespolitiska debatten ska tydligen föras i utrikisk media numera.
 
Efter att USA:s president sagt som det är om den katastrofala situationen i Sverige, känner sig de som förstört vårt land förnärmade och måste genast skriva i amerikansk media att så illa som det är är det inte.
 
Carl Bildt är en av dem.
 
 
 
Carl Bildt använder debatten för att framhäva sig själv och genom att inte använda fakta skönmåla det numera dysfunktionella Sverige. Rubriken i Bildts debattartikel som Washington Post tagit in är: ”The truth about refugees in Sweden”.
 
Ett litet bekymmer med svenska politiker och svensk media är just att de inte säger ”The truth about refugees in Sweden”.
 
Carl Bildt är inget undantag.
 
 
 
Hela hans försvar av den katastrof han medverkat till bygger på inbördeskriget i f.d. Jugoslavien.
 
När inbördeskriget bröt ut blev vi ”goda”, Carl Bildt fick sin plats i rampljuset och vi blev kända för vår generösa flyktingmottagning.
 
Inbördeskriget är sedan länge över men flyktingarna är kvar.
 
 
 
I Bildts artikel kan vi läsa:
 
”One year brought in about 100,000 women, children and men fleeing the carnage of the Balkans.
 
☆ Most of them were from Bosnia, and most of them were Muslims.
 
☆ That it turned out to benefit our society is, of course, also part of the good story of Sweden”.
 
Men hur bra var storyn EGENTLIGEN?
 
 
 
I takt med att allt fler flyktingar från forna Jugoslavien kom hotades allt fler anställda på socialförvaltningar av arga män med höga röster som ville ha mer.
 
Enligt den statliga långtidsutredningen 2011 var 30 % av de som 1993/1994 kom från Jugoslavien utan egenförsörjning, som grupp betraktad var de fortfarande en samhällsekonomisk förlust.
 
Enligt fakta från Brottsförebyggande rådet ökade våldtäkterna i Sverige markant 1993/1994.
 
Carl Bildt kallar det för ”also part of the good story of Sweden”.
 
 
 
Carl Bildt verkar ha glömt det Sverige som var innan 1992. Efter 1992 började det alltmer utkristalliseras ett ”vi och dom”, där de invandrade höll sig för sig själva med segregering som resultatet.
 
Krav på särbehandling restes allt oftare under 1990-talet, skolor började ta bort traditionella inslag ur avslutningar och de muslimska inslagen i vårt samhälle framträdde allt mer.
 
Carl Bildt kallar det för ”also part of the good story of Sweden”.
 
 
 
The part of the good story of Sweden var innan 1992.
 
Carl Bildt verkar ha fastnat i nittiotalet, samtidigt som han lider av minnseförlust. Frågan är om Carl Bildt blivit socialist på gamla dar.
 
Eller har han kanske rökt något olämpligt?
 
Annonser