Media · politik · Samhällsfrågor

En ros lägges på svenska kvinnofridens kista, då antalet våldtäkter öka på mångkulturens lista.

Vi som minns minns den tid då svenska män höll upp dörren för kvinnor och köpte hem blommor till sin fru.
Vi minns att sydeuropeiska män ansågs eldiga för att de visslade efter ”vackra svenska flicka”, ibland var de närgånget påstridiga.
Vi svenska män var i jämförelse tämligen tråkiga men trygga att ha att göra med. Trygga tråkiga Ture. 

Ordspråket säger ”ingen regel utan undantag”, i vissa kretsar verkar undantagen varit mer regel. Inom vänstern verkar det vara så.
I ett radioprogram rapporterades en gång om hur männen i det våldsbejakande AFA våldtog unga AFA-flickor. 
Våldtäkter polisanmäldes aldrig, flickor hade med männen och lagen oturen i då de befann sig i vänsterkulturen.

Nu har en av vänsterns män, Aftonbladets Fredrik Virtanen,  blivit påkommen med att ha praktiserat vänsterkulturens våldtäktsfasoner: droga och våldta
Media mörkar mannens mörka ”meritlista”, i Sverige vet folk knappt vad Virtanen gjort.
På löpsedlarna kan alla istället läsa om hur Timell och Kronér betedde sig för 10 år sedan.

Ett resultat av den uppenbara nedtoningen av vänsterns våldtäkter och den uppblåsta historien med Timell är kanske att svenska män kommer ge kvinnor färre komplimanger och mindre uppmärksamhet.
Den uppmärksamhet flickor och kvinnor får från andra kulturers män är i vissa fall sannolikt mindre välkommen än en blomma eller öppen dörr.
Att hänga ut Timell på löpsedlarna men dölja alla flickor som fått livet förstört av mångkulturens kulturkrockar är hyckleri i kolossalformat. 

Kommer #metoo om tio år samla mångkulturens offer och de beslöjade kvinnor som inte vågar avslöja sig och det de råkat ut för?
Är dörren stängd för den svenska modellen med jämlikhet, respekt för kvinnors integritet och kvinnofrid?
En ros lägges på kvinnofridens kista.  

Annonser