Islam · Kyrkan · Media · politik · Samhällsfrågor · Socialismen · Värdegrundsdiktatur

Med den allahuakbaristiska ärkebiskopen och röda Lindberg vid megafonen riskerar Sverige att bli ett nytt Iran.

Vad riskerar man att få om man kombinerar ett svenskt religiöst ärkenöt med ett slumpmässigt påträffat socialistiskt svin?

En grymtande åsna med kohorn.

Vi som minns minns år 2015 när Sveriges skattefinansierade (och redan hårt belastade) välfärd ansträngdes till bristningsgränsen av de som valde att flytta hit.

Då försökte Sveriges högsta religiösa ärkenöt, ärkebiskopen, knäcka den stora nöten.

Resultatet blev retoriskt svammel (värdigt en aktuell svensk statsminister) om troll och vinden som vänder.

Man kan fråga sig om ärkebiskopen tullade för mycket på nattvardsvinet och om Aftonbladets redaktion dricker ur samma psykedeliska bag-in-box, för nu är Aftonbladets Anders Lindberg på gång igen.

I en ledare ondgör han sig över nationalismen, ett tankesystem som bygger på idén om en särskild gemenskap inom nationens gränser.

Nationalismen är inget konstigt, lika barn (samma värdegrund) leka bäst (frid och framgång).

Lindberg tar upp socialismens form av nationalstatstänkande som exempel, ur artikeln:

Efter kommunismens fall i slutet av 80-talet splittrades Jugoslavien upp efter etniska och religiösa gränser. Nationalismens flodvåg svepte bort sekler av samlevnad och gemensamma institutioner”.

Lindberg har helt glömt att ”sekler av samlevnad och gemensamma institutioner” i praktiken var ”gör du inte som makten säger, sätts du i något av de gemensamma institutionerna” (fängelse och läger).

Eller avrättas.

Lindberg motarbetar svensk nationalismen vilken bygger på och är:

☆ vetenskaplig, humanistisk och sekulär värdegrund,

☆ att vi har samma värderingar och syn på hur kvinnor, barn och djur behandlas,

☆ att vi alla gör rätt för oss innan vi kräver välfärdssamhällets resurser för personlig vinning (snyltar)

☆ och respekterar de oskrivna regler och skrivna lagar vi har i Sverige.

Det verkar som att Lindberg vill ha tillbaka en form av förtryck österuropas folk redan levt under genom sekler (då Sovjetunionen existerade) eller delar av Europa levde under genom århundraden (Osmanska riket). Ein volk, ein reich, men på arabiska?

Lindberg skriver:

Vi behöver faktiskt inte blicka längre än till Belgrad för 30 år sedan, eller till Zagreb, Sarajevo och Kosovo Polje – eller till Stupni Do”.

Vi behöver faktiskt inte blicka längre än till 1915 och det muslimska Osmanska riket för att ett muslimskt folkmord på kristna ska komma till ytan.

Ärkebiskopen, Lindberg och ett antal andra stollar verkar stötta tanken på muslimska nationalstater (bland annat den palestinska) samtidigt som de gör vad de kan för att riva ned den svenska humanitära, jämställda, sekulära, vetenskapliga och fredliga svenska nationalstaten.

Lindberg skriver att det inte finns någon ofarlig nationalism, han menar att historien har dömt oss till att minnas och ta ställning.

Vi bör minnas Lenin, Stalin, Hitler och islams profet Muhammed, vilka alla lade grunden för ond, bråd död.

Lindberg är uppenbart rappare i truten än i minnet och ärkebiskopen mer nötig än nyttigt.

Med sådana som den allahuakbaristiska ärkebiskopen och röda Lindberg vid megafonerna riskerar Sverige att bli ett nytt Iran.

Annonser