Nu börjar matchen om demokrati och frihet på allvar. Sekonderna lämnar ringen.

Den politiska debatten i Sverige förs numera på samma sätt som i en boxningsring. Det finns två boxare:

★ demokratin (eleganten) och

★ diktatur/stollar (sluggern).

Matchen förs utan domare i ringen, domarna sitter vid ringside och konfererar. De kan inte avbryta matchen om fula trick används, de kan bara skriva in det i protokollet.

Publik är det med sakliga nyheter försedda folket i hela den fria världen. Det svenska folket sitter dessvärre bakom en gigantisk rödgrön pelare (makten, media och myndigheter) och ser inte hela matchen, de får höra vad som sker av rapportörer (media). Rapportörerna rapporterar matchen som DE VILL att matchen borde gå, inte hur matchen är I VERKLIGHETEN. Rapportörerna råkar vara på diktaturens sida.

Dessbättre finns det fler och fler bland det svenska folket som under matchens gång varit på toaletten och där fått höra av andra att matchen inte gått som rapportörerna förmedlat.

I den ringhörna som representerar saklighet och kunskap är byxorna blågula.

I den andra ringhörnan är byxorna rödgröna med en rand av brunt där bak. De rödgrönbruna byxorna hålls uppe av ett svart skärp.

★ Det röda är socialismen (vi som är medelålders och äldre minns Sovjetkommunismen, Berlinmuren och kommunismens förtryck.).

★ Det gröna kommer från de stolliga människor som kallar sig miljöpartister (de är lika röda som de rödaste socialisterna) och islam (grönt är islams färg).

★ Det svarta skärpet är Islamiska statens, al- Qaidas m.fl. liknande organisationers färg.

★ Det bruna kommer från dels socialismens och islams likhet med de bruna nazisterna (diktatoriska ideologier), dels de gamla svenska partiernas flirt med nazismen under andra världskriget.

Det bruna är även ett resultat av hur sluggern känner sig i magen efter ett antal ronder mot eleganten.

I blågula ringhörnan råder saklighet, kunskap, respekt för andra människor och artighet.

I andra ringhörnan florerar

★ åsikter som anses vara de enda godkända,

★ respektlöshet gentemot motståndare,

★ hyckleri och förnedring av motståndaren samt

★ objektifiering av den som står i andra ringhörnan.

Objektifiering precis som kommunisterna, nazisterna och islam använde och använder mot “icke önskvärda människor”, bl.a. judarna.

I den rödgrönbruna ringhörnan finns artister som Malena Ernman, Henrik Shyffert, Magnus Betnér och  Özz Nujen m.fl.

En av de senare artisterna att dra på sig de rödgrönbruna byxorna är Niklas Strömstedt, som i TV 4 sjöng en politisk visa för att få den blågula ringhörnan ur balans. På Petterssons blogg är Strömstedts tilltag beskrivet, och med rätta undrar författaren:

“Av den omgjorda texten att döma, uppskattar du inte röster som inte delar din okritiska inställning till svensk  migrationspolitik. Du skriver om Järnrörsligor, trollsvansar och på din  Facebook-sida använder du ordet ägghuvuden. Varför dessa nedvärderande  ord Niklas? Är du ute efter att provocera eller har du inte mer att  komma med i debatten?”

Sanningen är att de med rödgrön bruna byxor inte har mer att komma med i debatten. De kan inte gör annat än att hatiskt blängande stå i sin ringhörna, väsa “rasist”, steppa omkring en stund och spotta efter de med blågula byxor.

Ibland passar det dock alldeles förträffligt för hycklarna i den rödgrönbruna ringhörnan att dra på sig de blågula byxorna, i Petterssons blogg beskrivs det:

“Vad du menar med följande ord i din text, hoppas jag att du så småningom får förklara. ”Hissa flaggan och förstå, den kan va’ mer än gul och blå”. Gillar du inte färgerna på den landslagströja du drog på dig efter succén i fotbolls-vm 1994?”

20 år senare anser denne hycklande Strömstedt att vår flagga kan vara mer än gul och blå. Jag har nyheter för dig Strömstedt: det kan den inte. Men det är klart, 1994 skulle det grävas guld i USA, och pengarna från låten skulle trilla in på bankkontot. Då passade det att vara blågul.

I takt med att allt fler svenska åskådare går på toaletten och får höra av andra hur verkligheten är i boxninsgringen, blir rapportörerna tvingade att släppa fram de sakligt eleganta boxarna.

Ett sådant möte mellan eleganterna och sluggarna var mellan nationalekonomen Tino Sandanaji och vänsterekonomen Sandro Scocco, som igår debatterade i tv-programmet Agenda. Sandro Scocco håller inte med Sandanaji om att vår välfärdsstat kommer kollapsa p.g.a. den mycket stora invandringen.

Scocco säger att han inte TYCKER att Sandanaji har forskningsstöd för att en stor invandring innebär att vår välfärdsstat kollapsar. Intressant att i en debatt säga att “jag tycker inte”.

Fakta är inte de rödgrönbruna byxornas starka sida.

Två andra intressanta saker redan de första tre minuterna i inslaget:

★ Sandanaji pekar på en omständighet: ingen välfärdsstat har någonsin varit i närheten av de nivåer på invandring som Sverige kan komma att vara. Prognosen för nästa år är 500.000 invandrare (skattefinansierade). Således finns heller ingen empirisk forskning (forskning baserad på erfarenhet från liknande händelser) som kan visa reultatet av det de osakliga sluggarna utsätter oss blågula för nu.

★ Scocco säger att alla studier som åtminstone HAN har sett (vilket innebär att han INTE har sett alla studier) visar på relativt SMÅ effekter, man talar om UNGEFÄR 1 procent upp eller ner av BNP (bruttonationalprodukten).

Sveriges BNP uppgick till 3.918 miljarder kronor år 2014.  När Scocco lite slarvigt uttrycker det som att det kan röra sig om en procent av BNP, är det alltså 39.180.000.000 (trettionio miljarder 180 miljoner) han försöker trolla bort.

Några jämförelser:

★ Budgeten för de som skall försvara oss i händelse av krig (förbandsverksamhet och beredskap) är 24.364. 329.000 kronor, tjugofyra miljarder trehundrasextiofyra miljoner trehundratjugonio tusen kronor.

★ Budgeten för polisen är 21.160.000.000 kronor, tjugoen miljarder 160 miljoner kronor.

Slutsats: den av oss skattebetalare finansierade invandringen från MENA-länderna kan medföra att vårt försvar och polis försvinner på grund av pengabrist. Det eller annat, vilket vi redan börjat se effekter av.

Scocco tycker att det är relativt SMÅ effekter. Det tycker jag är oschysst av Scocco att tycka.

En annan oschysst slugger i det rödgrönbruna hörnet med den skitbruna randen där bak  är Aftonbladets Anders Lindberg, han skrev på twitter om Tino Sandanaji:

“Lite komiskt att Tino Sandanaji tituleras Nationalekonom. Han är ju politisk högeaktivist”.

Lindberg sägs vara journalist, och en sådan bör ju ha kollat vad de ska skriva om, men Lindberg har helt missat att Sandanaji tagit:

★ en civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm,

★ en masterexamen (M.A.) vid University of Chicago, och

★ en doktorsexamen (PhD) i public policy (offentlig ekonomi) vid University of Chicago.

Men det passar väl Lindberg att, precis som Niklas Strömstedt,  vara blågul då det passar Lindberg att vara blågul, i övrigt är det som inte passar Lindberg kanske liksom Scoccos “bara små effekter” bara små effekter.

Lindberg bor inte i ett “mångkulturellt” område.

Anders Lindbergs meritlista eller kunskapsnivå är inte så lysande jämfört med Sandanajis, Lindberg är en politisk broiler fullt i klass med Mona Sahlin och Margot Wallström.

★ Han representerade Sveriges SSU (socialdemokratiska ungdomsförbundet), där han var ordförande i Internationella utskottet och ledamot i förbundsstyrelsen 1997–1999.

★ Anders Lindberg utsågs till styrelsen i Ecosy (organisatonen heter numera YES, Young European socialists länk nr. 6) 1998, valdes till vice president 2001 och var ordförande  2003–2005.

★ Lindberg har varit ledamot av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och suttit som andre vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Haninge kommun.

★ Han har arbetat på socialdemokraternas partistyrelse, Utrikesdepartementet som politisk sakkunnig till utrikesminister Laila Freivalds och socialdemokratiska riksdagsgruppen, bland annat som politisk sekreterare till riksdagsgruppens ordförande.

Anders Lindberg är gift med Åsa Westlund, f.d. socialdemokratisk EU-parlamentariker och numera riksdagsledamot. Westerlund är en av de som stöttade Mona Sahlin då kampen om socialdemokraternas ordförandeskap pågick. Det säger mycket om vilken ringhörna Westerlund boxas i, och det är inte den blågula.

Det torde vara uppenbart vilken ringhörna Lindberg sluggar, spottar och fräser för: den rödgrönbruna.

Det är dessbättre så att allt fler av det svenska folket lämnar åskådarplatsen bakom den skymmande pelaren, de har förstått att rapportörerna inte ger dem hela sanningen om vad som sker i ringen.
De blågula byxorna är ivriga att ta upp matchen igen, nu håller de oschyssta rödgrönbruna på att tappa såväl gard som den lilla stil de haft. De rödgrönbruna byxorna är på väg att tappas.

Nu börjar matchen om demokrati och frihet på allvar. Sekonderna lämnar ringen.