Något bra är på gång i vårt land, i delar av det som kallas gammelmedia har allt fler börjat skriva om det som inte får beskrivas: sanningen.
Vems sanning är det som är sanning i vårt sannerligen osannolikt osanna Sverige? En sanning baserad på diktatorisk ideologi, folkets okunskap och rädsla för makten är inte en bra sanning. I Nordkorea lever folket i den sortens sanning.
Svensk media och vänstern är som Pokemonfolket som i sin mobil ser det som bara är på låtsas. Deras sanning.
För ett år sedan skrev Anna Dahhlberg i Expressen att vi är rädda för sanningssägare. Sanningen att säga är inte svenska folket rädda för sanningssägare, svenska folket är rädda för att:
★ förföljas av Expo, Expressen och deras vänstervänner (mobbing och förtal),
★ att bli av med jobb och förtroendeuppdrag om de säger eller lyssnar på sanningen.
★ I värsta fall börjar det regna tegelstenar genom fönstren om vi säger eller lyssnar på sanningen.
Sanningen är att svenska folket är rädda att förföljas av Expo-, mediavänstern och deras maskerade huliganer.
För bara några år sedan samarbetade Expressen med den kriminella Researchgruppen (som är en del av Exponätverket) i syfte att förfölja vänsterns motståndare. Den förföljelsen resulterade i näthat, personförföljelse och våld, jag skrev då:
“Den svenska politiska oskulden må ha tagits för länge sedan, men nu gruppvåldtas svensk politik om och om igen. Attacker och angrepp mot SD-politiker rapporteras allt oftare: sönderslagna ägodelar, misshandlade människor och nu den ANDRA sprängladdningen (mig veterligt)”.
Sedan dess har vi sett Expressen trampa över anständighetens gräns flera gånger, praktexemplet är nog då de publicerade Mona Sahlins hatiska utfall och lögner mot oroliga äldre män och kvinnor. En del tror att artikeln skrevs av Expomedarbetare.
De kunniga som länge sagt sanningen har inte bjudits in till Expressens debattsidor, tv-soffor eller radiostudios, de säger ju som det är vilket är obekvämt för de som inte vill säga oss sanningen. Dahlberg skrev om Försvarshögskolans terrorexpert Magnus Ranstorp, ur artikeln:
“Efter terrordåden i Paris och Köpenhamn har han visserligen bjudits in i den mediala värmen. Men länge åtföljdes hans namn av ständiga misstänkliggöranden. Varför överdriver han hotet från radikal islam? Sjunger han inte i kör med islamofoberna?”
Ranstorp är en av världens erkända experter på våldsbejakande islam (det kallas lite finkänsligt för extremismen eftersom islams anhängare kan bli kränkta om man säger sanningen), men i vårt land utnämndes den kriminelle Expomedlemmen Mona Sahlin till samordnare mot våldsbejakande extremismen.
Vi vet alla sannerligen hur det gick.
Dahlberg skrev också om Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson som under tolv år bevakat våldsbejakande islam. Hon skrev att Gudmundsons kunskap och avslöjanden om islams våld borde ge honom till en självklar auktoritet i debatten, i stället har hans namn stigmatiserats och släpats i smutsen av vänsterkritiker, ur artikeln:
“I Sverige är vi duktiga på att bevaka högerextremismen – inte minst genom Expo – men kunskapen om svensk jihadism är bristfällig och fragmentiserad”.
De som säger sanningen kallas ofta högerextrema.
★ Expo är en av de organisationer som aktivt sprider skrönan om högerextremismen.
★ Expos enda uppgift är att kartlägga och motarbeta de politiska motståndarna.
★ Expo är en organisation som vilar på en trotskistisk/kommunistisk, kriminell och rasistisk värdegund.
Expo använder lögner för att motarbeta demokratin, precis som Stalin och tidigare Expomedlemmen Sahlin gjorde. Sahlin utpekade äldre kvinnor som är mot vår regering som högerextrema nazister. Sahlin verkar inte ha varit den skarpaste kniven i Expolådan.
Anna Dahlberg avslutade sin artikel med:
“Den norske författaren Karl Ove Knausgård liknade nyligen Sverige vid ”cyklopernas land”, vi söker inte sanningen som den är, menade Knausgård, utan sådan som den bör vara – en tillrättalagd version. Vi borde vårda de som söker sanningen precis som den är – även om den är obekväm och kan få konsekvenser som vi ogillar, inte frysa ut dem”.
Expo, svensk media och ett antal politiker gör som alla diktatoriska ideologiers medlöpare gör: mobbar, ljuger och förföljer. De är ett hatiskt folk som tagit på sig rena kläder och lärt sig att föreläsa så att folk tror deras hat är gott och ädelt.
Göteborgsposten har börjat skriva sanningen om Expo:
” Det man ägnar sig åt är aktivism, Expo har snart åsikter att fylla ett helt partiprogram. Man kan återfinna samma tankar i vänsterorgan som ETC eller Politism. Problemet är att Expo samtidigt gör anspråk på en expertroll, väl medvetna om att få vill komma ut som Expo-kritiker”.
Ett litet problem är att om vi sanningssägare talar om sanningen om Expo kan vi baktalas av Expo, Expressen och deras vänner som våldsverkare och “rasister” eller få en tegelsten i huvudet.
En gåta i sann Sovjetkommunistisk galghumoranda:
Vad är motsatsen till sanningen? Svar: Expo.
mickecarlssonsblog om nutidens dårskap 